söndag 23 november 2008

Helgen är över.

Ja fy fan så var det söndag igen. Vad har hänt på sista tiden..... Ja i torsdags så var jag och hälsade påElin, Andreas och den lille prinsen. Charlie gnydde lite grannnär jag kom och jag försökte truga honom med Presenten jag hademed mig från mig, mamma och pappa men jag vet inte om det funkade :P haha. Var där i ett par timmar o myste lite, jag vågar fortfarande itne riktigt hålla i honom, har alltid varit rädd för att handskas med riktigt små barn men jag använder Charlie sommitt läromedel..typ. Fast på ett bra sätt om det där råkade låta illa :P Det var i alla fall jättemysigt och Andreas var så snäll o fixade fika och mat o allt :) Ska se till att träffa dem snart igen ^^ Sen på kvällen var mamsen och jag lite kulturella :) Vi var på Nyköpings teater och kollade på "Hotell Blue Hawaii" som är Nyckelteaterns senaste produktion. Det var så jävla bra!!! :D Det var jätteroligt och jag hade verkligen kramp i skrattmusklerna när de nästan 2 timmarna var över ^^ Det var tamefan ren glädje hela tiden ^^ helt wunderbar! Ooooch sen var det dax att åka till landet och jobba både fredag och lördag, lugn kväll i fredags och igår var man fyllechaffis till mor o far. Nävekvarn ligger verkligen mitt ute i Nowhere!!! Inga roliga väger heller, mörkt halt o en massa djur, roliga timmen fan. Men men jag överlevde ju och medans jag väntade på att päronen skulle parta klart så umgicks jag med Dennis och Robin :) va så trevligt så. Synd bara att dennis skaffat en väldigt fin liten katt :( snuvade till som fasen. Är väldans väldans slö idag men ska nog dra mig till friskis i alla fall är sjukt sugen på godis så jag kanske kan köpa ytte pytte lite på bron om jag är duktig och tränar lite. Ja det kanske tar ut varann totalt då men bättre det än att bara äta godis och inte träna :P.

måndag 17 november 2008

En måndag.

Jupp har på det hela taget varit en riktigt bra dag förutom några moln på min himmel, kommer till det senare. Till att börja med så har det varit fantastiskt väder idag! Blir så underbart glad av att se solen, så efter ett tag så blev det naturligtvis en promenad, tog hela vägen runt Salinge faktiskt. Och på vägen runt så ringer min telefon och då är det ingen mindra än Linda! :D var så underbart härligt att få prata med henne igen, var aldeles för länge sen sist. Och hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång ^^ Sen så fick jag ett underbart sms på kvällskvisten idag, och där stog det inget mindra än att min fantastiska vän Josse har tagit körkort idag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Wiiiiiie! Ofantligt stort grattis till henne! Den busen var här i lördags och sa inget :O jag är chockad :P..inte. Men hon och jag är i alla fall lika bra och har en upplevelse gemensamt nu ;) det är allt jag säger om det. Vidare det som inte är så roligt är att det är inte alla mina vänner som mår så bra. Inte bra alls till och med. Önskar att jag kunde säga att jag bara bidrar till att denns skulle må bättre och ta sig igenom detta, men tyvärr är det nog kanske tvärt om. Att jag gör mer skada än nytta, inte bara genom att finnas utan med hur jag beter mig. Måste ta tag i det men måste göra det försiktigt känner jag nu för att det ska bli rätt och för att jag inte ska skada typ. Måste komma på en plan för att visa att jag faktiskt bryr mig och göra nått vettigt för denna person som varit och är en stor människa i mitt liv och som inte förtjänar den skit jag (naturligtvis utan att ha det som menig) slängt åt dennes håll. Mycket kanske för att denne aldrig säger ifrån till mig, lite som det bortskämda barnet är jag för denne, bara som en jämförelse. Vill inte att detta ska låta som, "åh det är så synd om.." jag vill inte göra detta av att jag skulel känna skyldighet för att jag tycker synd om eller nån sån skit. Utan helt enkelt för att denne person förtjänar att bli behandlad bra, precis som de flesta andra. Mer kan inte jag göra för att denne ska må bättre, men just nu gör jag liksom inte ens mitt bästa för att det ska hända känns det som. Mer som att jag stjälper än hjälper. Vill inte vara en som bidrar till problem utan en som kanske får dem att kännas mindra tunga. Ska jobba på det men om du läser vilket du brukar så hoppas jag att du tar de på rätt sätt och vet att jag finns här om du bara vill snacka om detta. That's all folks Peace.

tisdag 11 november 2008

Lööövely

Jupp detta är nickelback senaste...tror jag. Och den är så fiiiiin ^^ I löööv it! så e det med det. http://www.youtube.com/watch?v=vP7VsPb9ZpY
This time, I wonder what it feels like,  
To find the one in this life, 
The one we all dream of,
But dreams aren't just not enough.
So I'll be waiting for the real thing,
I'll know it by the feeling,
The moment when we're meeting,
Will play out like a scene,
Straight off the silver screen,
So I'll be holding my own breath,
Right up 'til the end,
Until the moment when,
I'll find the one that
I'll spend forever with.


'Cause nobody wants to be last one there, 
'Cause everyone wants to feel like someone cares,  
Someone to love with my life in their hands,  
There's gotta be somebody for me like that,  
'Cause nobody wants to do it on their own,  
And everyone wants to know they're not alone, 
There's Somebody else that feels the same somewhere, 
There's gotta be somebody for me out there. 


Tonight, out on the street, out in the moonlight,
And damnit this feels too right,
It's just like deja'vu,
Me standing here with you,
So i'll be holdling my own breath,
Could this be the end,
Is it that moment when,
I'll find the one that I'll spend forever with.

'Cause nobody wants to be last one there, 
'Cause everyone wants to feel like someone cares, 
Someone to love with my life in their hands, 
There's gotta be somebody for me like that, 
'Cause nobody wants to do it on their own, 
And everyone wants to know they're not alone, 
There's somebody else that feels the same somewhere,  
There's gotta be somebody for me out there. 

You can't give up,
Looking for a diamond in the rough,
(Because you'll never know)
When it shows up,
(Make sure you're holding on)
'Cause it could it be the one,
The one you're waiting on.   

'Cause nobody wants to be last one there, 
'Cause everyone wants to feel like someone cares, 
Someone to love with my life in there hands,  
There's gotta be somebody for me, ohhhhh,  
Nobody wants to do it all on their own, 
And everyone wants to know they're not alone,  
There's Somebody else that feels the same somewhere, 
There's gotta be somebody for me out there, 
Nobody wants to be last one there, 
'Cause everyone wants to feel like someone cares, 
There's Somebody else that feels the same somewhere, 
There's gotta be somebody for me out there.

måndag 10 november 2008

Lallal lalal lalla lalala la

Har ju blitt rätt så sjukt jätteslö på att skriva blogg, men jag orkar inte. Om de beror på att datan e dryg ibland eller att jag inte har ro eller att det inte händer nått vet jag inte..troligen alltihop. jag anser som vanligt att mitt liv är dött begravet och utan hopp :P typ. Kan vara så att jag oftast inte är så glad och hoppfull i mina blogginlägg utan när jag skriver så är det deppigt eller argt eller problematiskt eller nått, kanske inte vill ge mig in i det helt enkelt. Är nog rätt redo för lite förändring i mitt liv, typ jobb (som faktiskt ger pengar) EGEN LÄGENHET!! (är lite orolig för pappsens blodtryck om jag ska bo här länge till :S) bli mig själv (vem nu det är, måste få vara själv för att ta reda på det) och skaffa mig en skruttig liten bil som bara är min! En början i alla fall, och egentligen kommer jag på mig själv just nu med att kalla mig själv en idiot för att jag skriver det här här! För i mitt nyfunna sinne av "hitta mig själv på mina villkor" så är de sista jag vill att någon av mina kära vänner (jag älskar er det har inte med det att göra! :) tro mig) ska kommentera detta. Typ med att "Det är rätt, äntligen fattar du" för jag vet att många har tjatat på mig om detta länge och jag har svårt för det här, men det är inte säkert att något kommer hända bara för att jag känner såhär just nu. Det känns lite som när jag får lust att städa rummet :P jag kan va supertänd och känna att fan de ska bli skönt att få lite ordning. Men så fort mamma eller pappa säger något om det, antingen säger att de va på tiden eller att jag borde göra det så försvinner lusten fortare än en fjärlisfis! Jag hoppas verkligen att de vänner som kanske kommer läsa detta inte tar det som att jag inte vill ha er involverade i mitt liv, för de vill jag! Jag vill att ni ska fråga hur jag mår och om vi har pratat om nått som ska hända så e klart att ni får fråga om hur de gått eller liknande. Men när de gäller just den här biten med hur jag ska bli självsäker och hitta mig själv typ, så måste jag göra den biten själv. Helt själv. Inte ensam, men själv. Det finns inget mer irriterande för mig än någon som får de att låta som om de ska bli nån jäkla livscoach för en som om de visste alla trick för att leda en till ett bra liv. Ingen vet hur jag ska göra, inte ens jag just för tillfället. Men jag vill inte ha någons hjälp, det har alltid varit ett problem för mig, att jag varit för stolt för att ta emot hjälp i de situationer som jag av nån anledning känt jag borde kunna klara själv. Men just här tror jag inte det gör något om jag vägrar ta emot hjälp. Jag vill igen poängtera att jag inte pratar om att bli eremit i några år för att hitta mig själv på nån bergstopp på grönland..om de nu har berg där. Jag behöver alla som får mig att må bra och som jag har roligt med att va med mig som vanligt, för jag måste inte bara se till att vara mig själv, med mig själv, utan jag måste se till att kunna vara det med er också. Och det finns skillnader mellan hur jag beter mig när jag är med olika människor, även mina vänner. En del är kanske obetydliga saker som att jag försöker att inte svära så mycket när jag är med mina kristna vänner eller att jag väljer bort att prata om vissa saker som jag vet just den personen verkligen inte tycker om, fast jag själv gör det. Det är små saker som jag inte har något problem med att göra och inte tänker på heller, men när jag börjar ändra åsiker varefter jag "hoppar" mellan olika människor, då blir jag orolig över mig själv.Så därför måste jag hitta mig själv på mitt sätt, och om det är så att ni vill hjälpa så..suck to be you..tyvärr ni kommer aldrig kunna hjälpa mig att komma fram till saker om mig själv, det tror jag inte för mitt sätt att vara och tänka hindrar det om inte annat. Men om ni är er själva och tycker om mig fast jag är som jag är och accepterar hur jag är så gör ni ju allt ni kan för att hjälpa mig ändå. Kan bara spekulera varför jag gör så, andrar åsikt efter människa jag pratar med, antingen är de för att det är det enklaste att bara hålla med, inga konflikter och ingen risk för bråk eller att någon blir arg på mig. Det skulle vara mycket troligt eftersom en av mina största rädslor är att folk ska vara arga på mig (ja jag är en feg svag typ, så vaddå?!) men de finns kanske fler varianter? Typ att jag är rädd för att de vänner jag har inte ska acceptera mig om jag tycker annorlunda än va de gör på vissa punkter. Jag har/hade länge i mitt liv bara vänner som va ganska lika mig tror jag, eller kankse inte, jag vet inte. I vilket fall som helst så är det kanske så att jag helt enkelt vill att de ska vara så mycket likheter mellan mig och mina vänner som möjligt för att jag tror att vi kanske inte kommer va vänner annars. Att om jag är på mitt sätt och tycker som jag tycker och de kanske inte alls är lika mig så kommer vi glida ifrån varandra. Har lite glidit ifrån vänner som jag helst skulle vilja ha i grannhuset, på grund av avstånd eller tid, eller annat. Saker som alla går att arbeta runt men tyvärr har det aldrig varit en styrka hos mig att jobba för något, alls. Inte heller för att visa de som betyder mest för mig att de, ja betyder mest för mig. Att se hur andra går vidare med sina liv och gör något nytt, gör något som gör att deras liv ser annorlunda ut har jag nog ofta sett som att "de har inte tid, ork eller lust med mig längre". Kanske ska försöka kolla upp det själv istället för att anta det framöver, men om de faktiskt dissar mig flera gånger så lär jag inte spilla mer tid på dem. De ska väll va balans i en vänskap om den är bra, om båda ringer den andre lika mycket så e de bra, och om båda är lika dåliga på att höra av sig..är de också bra..eller? Ska det vara så eller är det så att de finns de som blir sura/ledsna för att de aldrig för från den andra fast de själv knappt hört av sig heller?...JUPP de gör det!!!! Låt mig presentera mig!! Levande bevis. Jag är verkligen en feg typ nämligen! Jag vågar inte ringa till folk eller höra av mig med ett mess ens, för jag vet inte vad jag ska säga och jag tror tamefan alltid att jag stör! (detta sker med vissa undantag :P) Så tyvärr blir de lite så att de personer jag helst vill prata med, pratar jag aldrig med för jag törs inte höra av mig. Av olika anledningar som är invävda lite överallt i denna sjukt långa uppsats! Ditt mål? hitta dom!! Ta Daaa!! finn 5 fel!!..Nej nu flippade jag ur lite. Ucsh jag har ingen aning om vad jag började skriva om, shit jag e ju störd. Det roliga med detta är att jag hade säkert flera olika trådar osm jag skulle kunnat skriva mer ingående om, och då faktiskt kommit fram till något om, om jag bara hade koncentrerat mig och hållt mig till ämnet jag då skrev om. Men det skulle ju inte vara likt mig! :P Nu ska jag läsa igenom det här mastodontinlägget och se om det är något jag vill tillägga eller fortsätta prata om, för er skull hoppas jag inte det, ni borde redan ha läskramp..Please hold. AHA! Så de va i mitt sketna prata om självfinnande jag gick bort mig totalt helt utan karta eller kompass. Slarvigt men inte helt oväntat att jag skulle slarva bort mig i att prata om..jo just mig! Jösses vad jag e självcentrerad. Inte så riktigt bra det kanske. NEj nu har jag läst de 2 ggr, första gången kom jag på mig på flera ställen med att "ja just ja! där skulle jag fortsätta med det" men allt det försvann ju :P och när jag nu läste det andra gången så blev allt som myrornas krig på TV när man rökt hasch (talar ej av egen erfarenhet, bara spekulerar) så jag tror jag klipper av här. En massa skit blev de som inte säger mycket kanske och som nog ingen kommer orka läsa (förutom johan och btw jag varnar dig för att lägga en kommentar på detta för jag kommer säkert irritera mig på den :P och de vet du med haha) men ont i ryggen har jag ju nu i alla fall :D..ska se om de blir en liten uppdatering av de senaste efter detta med.....vi får se sa blinda Sara. Jaja, over and out! Peace!