jobb jobb jobb...

Jupp thats what lies ahead..t.o.m måndag...kul..nje men kunde vart värre. Fick ju i alla fall lön i förrgår, den enorma summan 3200..jag vet svimma inte för att det är så mycket pengar att man knappt kan greppa det...fan va jag är ironisk jämt. Har läst 2 böcker nu oxå när jag jobbat hos karin (så mycket finns det att göra där ÄVEN om det kommer nya varor en av dagarna) Har läst "Linas kvällsbok 1 och 2 Aldeles för barnsliga för nån i mn ålser säkert men de skiter jag högaktningskullt i, sex tånårskärlek en massa problem och tragiskt nog en hel del situationer där jag funderade på om den inte skulle kallats Sofias kvällsbok istället. Kände faktiskt igen ett antal saker. Den gick fort som tusan att läsa bara drygt 200 sidor vardera bok tror jag (men dom satt ihop i samma pocket) och när man jobbar 2 8 timmars dagar när man bara kan sitta där vid sitt elelement o huttra o det inte kommer in en käft så..ja då går det fort. HAr verkligen slitit hund i dag på landet, en jävla massa tujjor som skulle flyttas, ja så jävla dumt dom skulle flyttas från ett CC till ett annat, HALLÅ!!! kom dom på det bara för att jävlas med Ann o mig eller? Ja jag vet att dom stog för tätt o dom skulle ställas på bläck så dom kunde vattnas men ändå! Jag va ju fan på gympa igår (för första gången på 2 veckor, DET MÄRKTES!) så stel va jag ju redan men jag vill inte tänka på hur ont jag kommer ha i mina armar i morrn :/ lyft en jävla massa tujjaplantor i storlek för stort upp på en hylla på ett CC som ligger i axelhöjd så fattar man, Ja o så måste man va sjukt svag oxå för det är jag, de kan jag erkänna. Sen gjorde jag väll mer saker som jag int ekommer ihåg nu o sen dom där föribannade jävla jordsäckarna!!!! Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle få en hjärnblödning! Först så har pallen med 10-liters säckar typ frusit fast så när ett par i typ 60-års åldern drar i palltrucken med mig då lossnar den! Tack för hjälpen me det föresten, kanske ska ge dom dagens ros eller nått :P sen ska 20-liters pallen ut, de går smidigt...men sen ska den sketna 10-liters pallen på plats igen...o går det tror ni?!?!?...NEJ!!!!!!!!!!! Det var tvärstopp och gå o lägg dig o glöm, kört!!!!! Till slut så blev jag så förbannad o hade ont överallt o bara halkade på den ishala marken så jag sket i det o den fick stå där jag lyckats med ett jäkla bök få den till. Sen in med 20.liters pallen o då fick folk hoppa ner i krukor kan jag tala om för jävla ja stannade inte för något!! Om jag hade gjort det hade jag kanske itne orkat igång igen tänkte jag så jag tror jag körde över en plåttupp lite grann med de gör inget o sen lyckades jag faktiskt få den över den lilla "uppförsbacken" in i butiken så sen var det bara att packa upp o så. Men jisses Emelie typ bara garvade åt mig när ja kom för att byta henne i kassan jag såg tydligen helt slut ut :P Fick bilderna från Extrafilm idag och jagär INTE nöjd!!! En hel massa av bilderna är jättedålig kvalite på, även några av dom som är tagna mig min nya kamera! Ja det var ju för många så jag fick ju sålla en massa ändå men det är svårt, får fundera vad jag ska göra med bilderna osm blir över men som jag gärna vill ha med, hon kan kanske få dom brevid :P Nej ska väll gå o lägga mig snart kanske men morsan ska få spreja mig på ryggen först :P men min nya bästa vän..brun utan sol :P var dax för att göra ett försök att bli fräsch tänkte jag :P håret har jag ju inte råd att fixa än så då får man ta nått annat, hoppas den inte är för orange bara :P...men de märks väll. Aj aj aj min rygg, har verkligen inte lyft på rätt sätt idag :/..jaja Too late! Puss o gonatt!

kompletering...

Ja jag kom ju på att jag glömde berätta värsta grejen som hände på jobbet idag :P..en sjuukt söt kille flörtade med mig ^^ Han va så jävla söt o blinkade åt mig flera gånger när jag satt i kassan ^^ snacka om att jag smälte!!!...ifos så ja han va ju lite ung...typ 2 år gammal :P haha ^^ och heter Leon o e Tysons son men vaddå han flörtade med mig lik förbannat ;P hihi, värsta charmtrollet ^^ Ja de va lite roligt de, först ville han flörta själv men sen när tyson sa "ja men flörta då" då va han för blyg, o de gick inte att flörta med jossan heller men sen när dom gick förbi mig igen då jävlar blinkade han ^^ haha med båda ögonen ^^...sen precis innan dom gick ut genom dörrarna så blinkade han igen hehehe. Ja en kille som vill flörta med mig i alla fall. Fast de vore trevligt med en liite äldre kille som gjorde det :P eller mycket äldre om man jämför med leon :P....att träffa en kille nånstans på krogen eller via nån polare, fy va kul de skulle va bara som sagt få flörta lite med en som flörtade tillbaka o inte bara tittade på andra. En sån som Polarn dejtar vore ju inte fel, en riktig karl men ändå rolig o lättsam, förutom hans lilla besatthet då :P men men ... Ja jag säger då det sånt e livet. Peace love and understanding.

Trött!

Glad påsk!..vad man nu menar med det..lite klyschigt egentligen. Har jobbat på landet mellan 11 och 16.15 idag, stöööört mycket folk! Trött som en bärfis och mår illa, har asont i magen o e typ värsta uppsvälld, fetare än nånsin! :P Känner verkligen inte för att sitta o käka påskmiddag nu, o verkligen inte med både farfar o mormor här. SUCK! o så ska man jobbai morrn igen..jag klagar inte för jag får pengar..eller jo lite klagar jag..e inte kul att jobba när man mår dåligt, vill typ rapa men känns som att jag skulle spy om jag försökte :/ Ja ja häromdan fick jag ett bra sms från ida i alla fall :) har jag kanske redan skrivit men men fest hos henne den 12:e :D har beställt delar av hennes present, men måste prata med flickorna om vi ska gå ihop om nått mer för så bra finanser har man ju inte :P...o resan kostar ju oxå. MEn nu kom visst farfar så bäst att dra mig..kanske visar mig igen. Peace out!

så jävla trött...

jobbat 10-19.15..galen dag..som vanligt, hatar tisdagar. Gav mig ut o sprang efter jobbet...i snön...orkade längre än nånsin, blev lite stolt. Kom hem o käkade aldeles för mycket, va inte så stolt längre :P Gav mig upp för att kolla datan, där hittade man ju inget kul, mest tråkigt. Kul att josse kommer hem dock, hoppas jag har nån dag ledig. Men här hittade man definitivt inget kul, vet inte vad jag väntade mig, fel saker somvanligt, jag lever nog inte i samma värld som alla andra. Jag hoppas o tror saker som är helt orealistiska o de skulle jag förstå om jag hade nån aning om hur världen funkar. Men fuck!! Vad jag än gör och vad jag än säger så blir de ju fel! och bara faktumet att jag säger det här är säkert ett fal de med!! för då låter de väll som att jag tycker synd om mig själv BUHU! Jag är så jävla trött på att vara en dum barnunge som inte verkar reagera rätt, eller har några argument som rättfärdigar eller förklarar mig. Alla andra verkar ju dock veta det, kul för dom. Snälla lär mig så jag oxå får ta del av hemligheten med att kunna växa upp och säga rätt saker och reagera på rätt sätt och hantera saker på rätt sätt! Ja jag överdriver allt jag skriver nu o jag vet faktiskt det men jag måste avreagera mig på nått sätt. Igår så mådde jag fan bättre efter att ha skrivit allt det där, inte för att allt skulle vara sant men jag bara ventilerer exakt vad som ploppar upp o skriver ner det o det är så skönt. Men det blir ju bara fel, o nu mår jag dåligt över att jag skrev de istället. Hur ska jag komma fram till något, jag tycker o tänker ju inte rätt saker...men om jag skriver o resonerar över det jag tänker så blir de fel med. Jag tror inte det funkar att bara tänka det för jag glömmer så lätt saker. Ja..jag vet inte....Men det känns som jag håller på att förlora.....o ändå som så många gånger får jag känslan...jag får väll inte må dåligt....andra mår väll sämre. Jag har ingen rätt att göra det..o det säger ju nästan vissa i det dom säger till mig...o anta inte att jag pratar om dig o få ett jävla tokryck för jag orkar inte. orkar inte tänka...men nu började jag...kan jag väll inte somna...böös.

Dötid på jobbet....

Ja med ett sånt väder vi haft idag blir det mycket av den varan, och eftersom jag mådde piss i morse när jag gick dit, (va en sväng på bilddagboken innan) så började jag skriva i min lilla bok där jag samlar tankar skisser citat o vad som jag känner jag behöver anteckna nånstans. Detta blev resultatet, myyyycket rörigt för jag blev avbruten i mina tankegångar då o då naturligtvis, men ändå.

Jag kan inte erkänna att jag har fel eller att jag har gjort fel. Är för stolt. Undrar om det är det som gör att det blir såhär, att jag blir arg på dom som försöker hjälpa mig, eller om det är nått annat. Alltså vad jag än skriver om det här eller säger om det här så verkar de bli som en massa ursäkter, eller liksom förklaringar, försök av mig till att förstå. Men det i sin tur kanske är ett fel till, att försöka hitta nått som förklarar varför jag beter mig som en idiot. Jag kanske bara måste inse att det inte nått som ursäktar det.

Jag kan inte acceptera att någon annan skulle kunna förstå, varför?! (jag ska lära mig nått av all den här skiten, jag SKA!)

Eftersom jag alltid vill klara allt själv så kanske samma sak gäller nu. Att jag blint vägrar ta emot något nån säger (smått undermedvetet) om det inte skulle råka vara exakt det jag själv tänker o tycker. För att jag vill komma fram till något själv, men vad? För när jag håller mig själv kvar i allt det här ledsna så kommer jag ju inte komma fram till någonting alls. När jag tänker på att "sluta vara ledsen" för det här så får jag nån konstig känsla, kan inte sätta fingret på vad dock. Kan vara det där jag nämnt förut, att jag e rädd för att gå vidare typ. Eller...ja men jo "rädd" e de närmsta jag kan komma för att beskriva. Att min "skyddande" bubbla av att vara så knäckt och få bete mig hur jag vill på grund av det, den spricker och så är jag liksom sårbar igen , och står inför nya svårigheter. När jag e ledsen kan inget skada eller komma åt mig typ, och jag behöver inte ta itu med nått. Fegt ja vet de. Tänker på det Johan skrev till mig, de kändes. Men de sägs ju att bara sanningen smärtar. Ska inte påstå att jag riktigt förstod allt, en del va lite krångligt. Men en del saker tror jag att jag förstod (måste läsa det igen när den satans sajten funkar bara) och kände nog att det var lite rätt. att säga att det någon annan säger om mig (negativt) är rätt, och speciellt när det är något jag själv inte kommit fram till än, det är en sak jag inte gör. Jag har sjukt svårt för sånt. Gillar inte att inse hur dåligt jag känner mig själv och att någon annan skulle känna mig bättre. Jag tror inte att nån (inte jag själv heller) riktigt vet exakt hur jag är. Jag kan spela så många spel (omedvetet) ibland för att jag önskar att jag vore så och ibland för att dölja nått. Jag hoppas ju självklart att de goda egenskaper jag ibland visar upp är äkta och mina egna, men jag bör nog ta det lite lugnare när jag kommer till ett tillfälle där jag måste välja ståndpunkt eller reagera på nått sätt. Måste stänga av allt utifrån som skulle kunna påverka mig och tänka på hur fan jag egentligen känner. Och sen det ännu större problemet, komma ihåg det!!! och stå fast vid det i senare situationer och inte böja mig för att nöja någon annan.

"typ vid det här laget började jag märka att jag mår bättre av att skriva, verkligen markant bättre!"

Även när jag skrivet allt det här så tvekat jag på att det jag kommer underfund med stämmer, jag tvekar alltid!!! Och det kanske är därför jag har så svårt att komma ihåg sånt jag kommer fram till om mig själv, och att inte göra samma misstag igen, jag vill att jag ska förstå saker somen blixt från klar himmel! DÅ kommer jag ihåg, jag får nog börja med post-it-lappar på hur jag är som människa.

Jag måste bli bättre på att lita på mig själv. Jag kommer inte alltid kunna fråga nån annan om vad jag ska göra eller välja. Men jag vet oxå att jag måste bli bättre på att lyssna på andra, det måste vara en balansgång.

Är det bara stolthet som får en att vilja lösa att själv och gör en ovillig att ta emot hjälp? Eller kan det vara nått mer? Ja där står jag mig slätt, jag vet fan inte. Men just när det kommer till mig så är det nog mycket stolhet, även om jag kanske inte skulle kunna identifiera känslan som just det. Om jag tänker på det så har jag ju alltid haft svårt att ta emot hjälp, vill klara allt själv och har ändå aldrig tyckt att jag har haft något/gjort något/varit något jag skulle kunna vara stolt över. Så jag är nog defintivt för stolt, eller fokuserar på stolthet för mycket kanske, eller något som liknar det. Jag vill gärna kunna släppa en del av den där stoltheten, men jag undrar om inte det är svårt. Man hör ju lite då o då om folk som "alltid" vart såna så de krävs nog bra mycket viljestyrka för att tagga ner på det. Och där kom ju nästa problem.

Men lite stolthet måste man nog ändå ha och min strävan efter något att vara stolt över kommer knappast försvinna, men då får de vara så.

Återigen, varför kan jag inte acceptera att någon annan kan förstå hur jag känner. "Mina känslor är mina och det kan ingen nånsin förstå". Jo visst men jag själv säger ju ibland till nån annan att jag förstår hur dom känner. Ibland bara som en fras men ibland tror jag nog ha en aning om hur de kan känna, så varför gäller inte det mig? Funderar på det Johan sa, de gjorde riktigt ont just då, kommer inte riktigt ihåg men typ att jag vägrade tro att någon annan kunde förstå och att de hade att göra med att jag inte vill vara som någon annan. Det är oxå en sanning med modifikation, självklart vill jag vara unik men det är jag ju hur fan jag än gör. Men en stor del av mig vill ju mer än nått annat bara passa in o va omtyckt av alla. Jag slåss lite med mig själv om vad som är viktigast, att passa in eller att vara unik. Jag tar till såna frågeställningar som "vad ger mest vänner?" "vad gillar killar mest?" och "vad kommer ta mig längst?" Ja vänner har jag ju redan (eller förhoppningsvis fortfarande skulle jag väll säga) och på något sätt kommer jag nog få fler vilket spår jag än tar så den går bort. Och när det gäller killar så spelar de ju ingen roll vad jag väljer för om det i slutändan är falskt och inte jag så kommer dom ju inte vilja ha mig ändå. Nej fan jag vet inte, kanske ska även det här vara en balansgång. Men det slutat ändå på att jag baserar många av mina val påhur jag ska kunna få folk att tycka om mig. Har ajg inte tillräckligt med folk som gör det? eller vad är det frågan om?..jag vet inte. Men att jag vägrar förstå att nån annan kan förstå är ju lite både och jag är ju smått nogaräknad ibland. Och när jag säger förstå hur jag känner menar jag exakt, med andra ord nån som oxå kuggat uppkörningen och mår exakt så dåligt som jag gör för att det kommer påverka samma saker hos honom eller henne. Men den kan ju kanske räcka med att bara ha mått sådär dåligt för att förstå kanske. Men ändå så är det så individuellt VARFÖR man mår dåligt, "nivån" på det kan ju vara densamma, men anledningarna olika. Jag försöker verkligen att inte överanalysera utan bara försöka förstå att nån annan kan förstå, men jag känner det inte än, tror inte riktigt på det än, men jag ska jobba på det.

Jag är för övrigt i princip inkapabel att be om ursäkt oxå, vilket för alla som kände mig i början av gymnasiet nog finner omöjligt. Men det var en annan sorts ursäkter. Att be om ursäkt när jag vet att jag har gjort fel är så sjukt svårt!! Återigen stoltheten skulle jag tro. Men känner sig så sjukt sårbar när man gör det och väntar sig nästan att bli nerskjuten istället för förlåten.

I mitt hjärta hoppas jag att de jag sårat ska kunna se i mitt sökande efter förståelse för mig själv mitt beteende som typ "temporary insanity". Och mina "insikter" i att jag faktiskt bara varit en skit utan ursäkt (fast hur jag än försöker så låter det som ursäkter) som någon sorts ursäkt. Fast jag självklart hoppas att dom inte håller med mig på alla punker om hur jag är dålig som människa. Men jag vet att det inte räcker med det här, jag får försöka gottgöra dom bäst jag kan.

en stjärna...

Ja det är vad jag är...helt ironiskt menat förstås. Jag är bäst på att stöta bort folk, men jst nu så vet jag inte vart jag ska ta vägen för jag vill bara skrika åt alla som pratar med mig. Även om dom bara ber mig skicka osten. Jag vet inte om jag kommer klara det här, det har förstört halva mitt liv, den andra halvan håller jag på att förstöra själv. Det jag gärna skulle vilja skriva här skulle verkligen kunna såra folk jag älskar. Men just nu känner jag att mycket få människor verkar fatta hur de ska tas med mig efter den här smällen. Ju närmare dom står mig desto sämre verkar de gå. Det gick jättebra att prata med Helen på jobbet t.ex men Karin sa helt fel saker. O dom som säger "fel" saker tror naturligtvis inte att det är fel, men jag är en mycket svag människa som hellre stannar kvar i det ledsna än att behöva ta alla skit o skam som jag anser kommer komma. Jag vill inte vara såhär elak mot människor men jag kan inte ta emot de dom säger jag kan inte tro på det. Och jag blir återigen helt förtvivlad när jag skriver det här. Jag är i desperat behov av hjälp, och jag är en människa som varken vill ha hjälp eller kan ta emot den. Bra kombination. Jag har tappat allt hopp, om mig själv och om tron att jag ska kunna ändra på mig. Jag vet inte ens om jag vill ändra på mig, eller de vill jag ju men om jag VERKLIGEN vill det. Jag vet inte vad jag känner, vad jag ska göra, eller hur jag ska göra det, och jag vill att nån ska tala om det för mig, men ändå om nån skulle försöka så skulle jag ju inte lyssna. Varför verkar alla andra kunna ta emot och göra såna här saker folk säger till mig nu, eftersom om dom kan säga det till mig så måste dom ju kunna göra det själva om dom var i min situation, eller....

Jag älskar mina vänner för att dom vill stötta mig, men ändå gör deras ord mig snarare ont och får mig att tappa mer hopp än det som är deras mening. Om nån kan säga till mig ordagrant HUR jag ska göra för att bara försöka igen eller så och inte bara säga att jag ska göra det, om nån som kan förstå hur jag känner kan göra det, då ska jag lyssna jag lovar. Men just nu kan jag bara gråta.

När nått annat har hänt så brukar man ibland kunna känna att efter att man fått ett vredesutbrott eller gråtit ett tag eller så så har man "fått ut de ur systemet" det här verkar stanna kvar. Det sitter kvar så starkt att de skrämmer mig.

Jag är lite rädd för att en del av det här har med mitt "obstinata jag" att göra, att jag bara bestämt att det aldrig kommer gå. Men de känns inte riktigt så ändå, jag är mer rädd. Visst det med att om jag nu tar körkort så kommer det inte vara värt något kan absolut ha med det att göra det är en typiskt grej jag känner o säger o så, men sån e jag o jag kanske hittar nått annat att va stolt över de blir som de blir. Men att jag blivit så instabil på grund av det här är skitläskigt...jag har ju alltid varit sån att jag skämts mycket för mig själv, men på senare år har ju det försvunnit jag har inte orkat bry mig, men med det här kom en ny typ av skam på nå sätt. En "riktig" skam eller nått. Jag skiter ju personligen i om en annan människa kör upp 27 gånger innan dom klarar det, men som allt annat kan jag inte känna samma sak för mig själv.

Jag är en sjukt självupptagen jävel och jag har sagt det förr att det är konstigt att folk vill kännas vid mig ibland, som typ nu. I mitt huvud önskar jag ibland saker som vid tillfället skulle på nått sätt underlätta känns det som men som jag egentligen inte skulle önska för allt i världen.

Jag vill ha hjälp, jag vet inte hur jag ska klara det här, men jag vill inte ha hjälp av nån som känner mig, jag vill inte ha hjälp av nån optimistisk människa som försöker muntra upp mig, inte den sortens hjälp.

Jag älskar verkligen er som försöker muntra upp mig, o jag hatar mig själv för att jag bara kastar skit tillbaka men just nu kan jag inte mer än att skriva en massa som "ursäktar" mitt beteende (ävenom det inte är det de gör) för jag måste ta en sak i taget. Hur jag betett mig under den här grejen får komma efteråt. Jag kan bara be er att inte hata mig, vänd andra kinden till o skit hellre i mig. Jag är rädd för vad ni tänker om mig, på riktigt, jag är rädd för att ni bara tänker att jag är dum o beter mig barnsligt o att jag borde växa upp o skärpa mig. Och jag är oxå rädd för att det är så, o om det är så hur ska jag lösa det? Hur ska jag göra för att sluta hantera saker barnsligt...för att växa upp?....

Jag står på bron och tittar ner. Ett steg till och jag finns inte mer.

Jag blundar och känner vinden i mitt hår. Ner för kinden rinner en tår.

I handen kramar jag ett kort på min bästa vän.

Jag viskar förlåt, men vi ses aldrig mer igen.

När jag precis ska ta mitt sista kliv ut. Hör jag en röst: Det får inte ta slut.

Jag vänder mig om. Där är min bästa vän som skriker.

Men jag bryr mig inte, fast att jag sviker.

Jag tar mitt sista andetag och försvinner ner.

Min bästa väns ögon med tårar är det sista jag någonsin ser.

Shot down by the ankels.

Ja typ så känns det, jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Det känns verkligen som att om jag nu mot förmodan skulle lyckas nästa gång (när nu det kan bli) så kommer inte en jävel bry sig eller tycka jag vart duktig för jag klarade de ju inte första gången. Utan att överdriva så tror jag faktiskt att alla jag känner inom närmaste kresten liksom har klarat de första gången, jag e först med att va ett sånt totalt misslyckande. Lite pinsamt är de ju oxå när man har sån ångest att det inte hjälper att gråta så man slår sönder en telefon en pall och skriker så att grannarna nog trodde nån höll på att bli mördad. Ja o just det nu har båda mina föräldrar frågat om jag skurit mig i armarna!! Tack för förtroendet som om jag skulle göra nått sånt, gör ju ont fan. Visserligen höll jag i burken med mina värktabletter men visste ju inte hur starka dom va så de hade ju vart dumt om jag bara blivit dålig av det istället. Låter dumt att säga det nu men just då var det frestande som fan. Hata att päronen har msn annars hade dom aldrig sett bilden o börjat fråga. Börjar fortfarande gråta när jag tänker på igår o allt de kommer påverka o alla som nog tycker jag är en jävla looser, skäms över att jag inte gick till jobbet idag :( men hur mycket skulle jag kunnat bidra med inne i snitten jag vill bara ligga i sängen o mitt ansikte är helt förstört, jag ser inte klok ut runt ögonen o jag överdriver inte, typ som 2 röda blåtiror.

Jag vet att det är min stolthet som gör att jag inte vill fortsätta nu, sån har jag alltid vart, lyckas jag inte på första försöket så skäms jag för mycket för att försöka igen. Men i de här fallet måste jag ju, och det är något av det svåraste jag gjort tror jag. Och alla som säger att det inte är en sån stor grej vet inte vad de snackar om, Det här var det första i mitt liv som jag kände att jag kanske kunde vara stol över, fast jag redan var så sen med att göra det och nästan alla i min ålder redan hade fixat det. Men nu har jag inget att va stolt över längre, nu är det bara att göra det för att göra det, finns inget bra med det kvar. Plus att jag gått upp i vikt igen, jävla skitvecka!

Bäver.

Jupp så är det, jag är så jälva arg, vet inte varför, eller nejnu ljugfer jag de gör jag visst men det är ignet att bli arg för, hon kan ju inte hjälpa det o jag får skylla mig själv att jag inte föddes sån elelr gör nått åt det liksom. Men det gör mig så sketna arg o frustrerad. O så var det stressigare än stressigt på jobbet idag o jag hade inte ens koll på när jag slutade och tog därför för mycket rast, skiiitbra! O så ska vi ha gäster ikväll jippie (ironiskt) dom kommer sitta i vardagsrummet o supa som vanligt o få mina päron att dricka aldeles för mycket...som vanligt! O jag kan ju säga att de är smått svårt att sova när man då bor vägg i vägg me vardagsrummet. Jag e helt yr i huvudet. alltså bokstavligt! jag sitter o svajar på stolen, o så har jag köpt lite godis som jag ju kommer äta upp, så då komme rjag få dåligt samvete för de oxå. Kanske skulle ge mig ut o springa?! De vore en bra idé hoppas de va tillräckligt länge sen jag åt annars blir de ont i sidan. Ja jag kanske blir mindre sur då oxå vi får se. Fan kan inte nån komma o rädda mig bara, nån spännande människa som tar mig härifrån, tar mig från verkligeheten en stund. Pöss

Solat ;P

Jupp det e vad jag har gjort idag :P..eller ja jag skulle ju ha jobbat men när det inte kommer mycket kunder så är de inget annat att göra än att sätta sig uta i den underbara vårsolen och läsa en bok ^^ Mmmmm de va jätteskönt, även om jag självklart ibland blev "avbruten" av en eller annan kund men de e ju kul de med. Har faktiskt fått en liten rand efter urringningen på tröjan :P dvs jag är aningens mörkare grisskär där än på resten a kroppen haha. Nej innan Basel och bror i slutet av April så ska jag se till att bekanta mig ordentligt med en Brun-utan-solflaska hehe.

Ja mycket mer har jag inte gjort idag va som sagt skittrist på jobbet och när solen försvann bakom trädtopparna (typ halv 3) så var de bara att härde ut till klockan 6 o sen tog jag min fina kärringcykel o drog ner till stigtomta gården för att öva med kören och ensamblen (låter jättesnofsigt men vi va 7 stycken!!!!!) övar inför annandag påsk just nu. Känns lite konstigt att va omgiven av påsksaker i butiken också, den kommer så tidigt iår o de känns inte som att jag har gjort någonting med mitt liv än, och redan är det påsk 2008, får jobba på det :P

Thomas ringde o sa att jag ska få jobba lite i morrn...på utegården för att förbereda alla uteväxter som kommer nästan vecka, jag säger bara en sak...BURR!!! tror inte solen kommer åt där nämligen, men de märks! Men pengar skrammlar gött i mina tomma fickor :D

Ska nog ta o gå o sminka av mig o se hur mycket solen tog på mina redan halv misshandlade kinder :P o sen krupa ner i min säng o ligga o vakendrömma lite innan jag far in i de riktiga drömmarnas värld. :)

Puss o kram skumbanan.

Händelselöst värre.

Jupp de händer inte mycket nu för tiden, igår så åkte iofs jag o Malin iväg för att hitta på nått, i brist på bra biofilmer så blev de Nyköpingsbro o lite fika. Jag får fan inte jobba nånting typ nu så min framtid ser mörk ut, ska faktistk kolla upp lite vad de finns för roliga kurser man kan läsa på t.ex linköpings universitet i brist på annat liksom. Va inne i stan en snabbis idag, modern fixade håret o jag passade på att köpa min mascara för den va (som tur va) på extrapris på H&M just nu :D. Kallt som ett as har de vart idag med, fint väder men sjukt kallt! E inge bra för de här kalla vädret hindrar mig från att ge mig ut o jogga, och jag kommer snart få panik om jag inte tappar några kilon, bara för att jag har fått idén i huvudet o inte kan få bort den mest tror jag. Ska snart iväg på gympan dock, glömde nästan att boka in mig men kom precis på det o de va konstigt nog massor me platser kvar. Pappsen har ju köpt ny taxi för ett tag sen o just nu håller han på för fullt med att göra den gamla taxin till privatbil och göra nya bilen till taxi, klistrat en massa firmamärken och byter regskyltar och kopplar en massa datorer hit o dit (eller ja de gör ju inte han själv men ändå) Och städar nått väldans mycket! Så nu ser gamle WMP nästan "normal" ut, och ett tag framöver ska vi ha 3 bilar dvs vi har inte hjärta att göra oss av med käre HMR så han får va kvar ett tag i alla fall och det kan ju kanske vara lite gynsamt för mig framledes :P för morsan lär ju hellre ta en automatväxlad och nyare bil än vår gamla 940 :P men gärna för mig ;P Ja o nu de senaste dagarna så har jag läst ut de sista typ 400 sidorna jag hade kvar av sista hårig potta boken :D:D den va på engelska så tracka mig inte för att de tagit tid! Den har legat i ide de senaste månaderna :P Men nu e den klar och jag skulle nog behöva läsa den igen för de hände en väldans massa saker så jag han nog inte riktigt med att fatta allt :P Men hon kan skriva i alla fall de e säkert de :) Nej ska väll kanske ta o byta om till gympasviden, har ganska schyssta gympakläder men sport-BH e inte min grej, när man har minimalt att skryta med i bröstväg så vill man ha sånt som lyfter upp!! inte plattar till, även om det är för ryggens skull :P Puss o kram skumbanan!!!

Söndag.

Jupp vaknade helt jäkla slut i morse och hade 6 timmar av JOBB att se fram emot...jippie..och då inte på det roligare jobbet utan i lillbutiken här hemma. Jag gillar att jobba i stigtomta för man träffar folk man känner igen o så men de händer ju NADA!!!! Jag kan lätt säga att de va under 10 kunder på hela dan. Jag jag fick ju lite läsning gjord i alla fall :P Sen så blev de till att åka in till min lilla sötgurka ^^ Åh jag är så glad för hennes o Andreas skull, kan inte fatta det, visst det är lång bit kvar och dåliga saker kan fortfarande hända men jag tror till 100% på mitt gull o hon kommer klara det o hon o andreas kommer få en underbar liten knodd som jag blir "moster" åt (eftersom gudmors-platsen redan blitt bortlovad..morr ;P) Ja men hos Elin blev jag i alla fall bjuden på mat, kyckling, couscous och tzatziki MUMMA!! Och föresten så hade hon helt fle om sin frilla som hon hade sån totalpanik över för ett tag sen, hon va skitsnygg! Och älskade verkligen färgen..frillan syns inte så hyperbra på bilden men lite i alla fall :) så söt så e hon i alla fall. Nej i morrn e de körlektion som gäller..klockan 07.00!!!!! Så de e bäst att stänga ner dumburken nu o lägga sig o få allt dagrömmande (fast de e på kvällen jag vet :P) avklarat så jag kan stänga nar hjärnan o få lite sömn :) Puss o Kram skumbanan..(måste hitta på nått nytt)

Gospelhelg del 2

Oj oj oj oj oj oj oj vilken helt jävla underbar dag! Snacka om Natural high!!!!!!! Startade i katrineholm igen kl 10.00 i morse (ja jag va skapligt trötter) och satte igång direkt ledda av vår underbara Gabriel :D och till allas vår glädje så körde han "Plähäpp sa den gröna lilla grodan en dag.." idag igen ;P hihihi Och sen repertarade vi låtarna från igår o så bara körde vi på under hela dagen och lärde in dom sista nya :) Totalt klarade vi av att lära oss 9 stycken låtar på dom här dagarna :P e ganska bra tycker jag. Men de är lätt att lära sig när man har en bra lärare så e de bara :) det bara flöt på liksom kan inte förklara men de gick så lätt (oftast :P) att lära sig. När de väl va dax för lunch va jag helt utsvulten så den va myyyycket välkommen, o sen blev de mer sång o sen blev de fika o sen blev de genrep o de var då de verkligen satte igång för mig! Jag hade blitt lite trött o slö efter lunchen o kände ingen direkt energi som jag kunde lägga i sången. Men när de va dax för genrep med att ställa upp på scenen och att repa med solistera...SHIT!!!! JAG ÄLSKAR ATT SJUNGA!!! det spelar ingen roll att det just nu var gospel och att jag inte tror på innebörden i låtarna..Gospel är underbart att sjunga när man har en sån ledare som vi hade och när alla som e med e så glada och älskar att sjunga ...Och vilka solister :O Speciellt en kille som hette Jeff (tror jag) i låten "Shackles"..totalt jävla galet!! Jag kan inte förklara det men man stog bara o sjöng som en galning och klappade takten och rörde sig med hela kroppen!!!! Helt fantastiskt. Jag har aldrig sjungit ut så mycket som jag gjorde den här kvällen tror jag och jag fick en liten kommentar av annika (min körledare) att jag blivit riktigt duktig nu på att sjunga ut alltså...fast de kanske bara va för att jag sjöng så jävla högt som hon sa det :P haha Ja oj oj ikväll levde jag verkligen, jag fulade mig skrattade högt, gjorde fula grimarser gjorde fel rörelser sjöng fel och jag brydde mig inte ett jävla dugg :D Jag brydde mig inte ens om att mina päron stog nånstans ute i publiken och OCKSÅ gjorde dom smått pinsamma rörelserna som Gabriel tvingade hela publiken att göra under allsången :P Ja shit jag lever när jag får sjunga på de sättet...önskar att jag kunde leva så jämt. Får jobba på det (dock utan att behöva gå runt o sjunga gospel hela tiden :P)..nu ska jag gå o kolla på fredagens "Så ska de låta" Puss o kram skumbanan!!!! bildkälla: http://imagecache2.allposters.com/images/pic/ADL/AA-ES314~Sun-Dance-Posters.jpg