fredag 11 januari 2008

The 24 hours from hell...

En hemsk natt, en hemsk morgon, en potentiellt hemsk dag.... Natten blev inte som jag ville, eller de kanske var det som var problemet, jag vet inte vad jag vill, eller så är problemet att jag inte inser att det är okej att jag inte vet vad jag vill. Jag behöver inte bara bestämma att jag tycket o tänker något för att känna att jag har kontroll, jag hatar mig själv för att jag var tvungen att "skada" en väldigt väldigt bra människa för att komma underfund med det. Det första mina rödgråtna ögon får ta in när jag vaknar är att solan skiner ute, det skulle nog bli en fin dag, ironi är en stark kraft verkar det som. Päronen väljer att göra så jag får börja min dag så bra som möjligt, pappa harkollat min telefonsaldo o hackar på mig för det även fast jag säger att jag kan betala det, o mamma säger i princip att om duska bo kvar här hemma så får du fan se till att du går o lägger dig när vi gör det.
I'm not calling for a second chance, I'm screaming at the top of my voice. my heart cries out to you you must forgive me
Jag är ett typexempel på en människa som måste få faktumen slagna i ansiktet på mig för att jag ska fatta.

6 kommentarer:

Anonym sa...

When you feel all alone
And the world has turned its back on you
Give me a moment please to tame your wild wild heart
I know you feel like the walls are closing in on you
It's hard to find relief and people can be so cold
When darkness is upon your door
And you feel that you can't take anymore

Let me be the one you call
If you jump I'll break your fall
Lift you up and fly away with you into the night
If you need to fall apart
I can mend a broken heart
If you need to crash then crash and burn
You're not alone

When you feel all alone
And a loyal friend is hard to find
You're caught in a one way street
With the monsters in your head
When hopes and dreams are far away and
You feel like you can't face the day

You're NOT alone
(Tror detta säger tydligt vad jag vill)

mallan sa...

was?

SofiaTorsten sa...

en massa krångel vönnen, tro mig en MASSA krångel. men det har löst sig lite nu.

SofiaTorsten sa...

okej nu fattar jag ingenting..först skriver du det här...o jag tror en sak sen skriver du de där sms:et..vad betyder nu det då?

Anonym sa...

Jag försökte allmänt lätta på stämmninge, vilket jag senare försökte förklara.

Jag kan dig inte ut & in, varje dag lär jag mig nåt nytt och blir mer förvirrad nästan kan man säga. :)

Jag är säker att det blev ett hårdare slag än det var tvunget att bli från första början. Alla är vi unika på vårt egna speciella sätt och jag beskyller inte dig för nåt, är man van med nåt är det oftast svårt att ändra på sig "bara sådär".

Ännu en gång mitt fel du är uppe sent. Me so sorry!

Kramkalas!

SofiaTorsten sa...

jo du förklarade ju det :P

nej jag vet ,haha jo det är föga förvånande jag blir oxå mer o mer förvirrad av mig själv för var dag :P

självklart blev de en massa onödigheter som tog plats o förstörde, ne okej. Ja det är ju så :/

Äsch spela roll,

Kramar!!