Ja typ så känns det, jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Det känns verkligen som att om jag nu mot förmodan skulle lyckas nästa gång (när nu det kan bli) så kommer inte en jävel bry sig eller tycka jag vart duktig för jag klarade de ju inte första gången. Utan att överdriva så tror jag faktiskt att alla jag känner inom närmaste kresten liksom har klarat de första gången, jag e först med att va ett sånt totalt misslyckande. Lite pinsamt är de ju oxå när man har sån ångest att det inte hjälper att gråta så man slår sönder en telefon en pall och skriker så att grannarna nog trodde nån höll på att bli mördad. Ja o just det nu har båda mina föräldrar frågat om jag skurit mig i armarna!! Tack för förtroendet som om jag skulle göra nått sånt, gör ju ont fan. Visserligen höll jag i burken med mina värktabletter men visste ju inte hur starka dom va så de hade ju vart dumt om jag bara blivit dålig av det istället. Låter dumt att säga det nu men just då var det frestande som fan. Hata att päronen har msn annars hade dom aldrig sett bilden o börjat fråga. Börjar fortfarande gråta när jag tänker på igår o allt de kommer påverka o alla som nog tycker jag är en jävla looser, skäms över att jag inte gick till jobbet idag :( men hur mycket skulle jag kunnat bidra med inne i snitten jag vill bara ligga i sängen o mitt ansikte är helt förstört, jag ser inte klok ut runt ögonen o jag överdriver inte, typ som 2 röda blåtiror.
Jag vet att det är min stolthet som gör att jag inte vill fortsätta nu, sån har jag alltid vart, lyckas jag inte på första försöket så skäms jag för mycket för att försöka igen. Men i de här fallet måste jag ju, och det är något av det svåraste jag gjort tror jag. Och alla som säger att det inte är en sån stor grej vet inte vad de snackar om, Det här var det första i mitt liv som jag kände att jag kanske kunde vara stol över, fast jag redan var så sen med att göra det och nästan alla i min ålder redan hade fixat det. Men nu har jag inget att va stolt över längre, nu är det bara att göra det för att göra det, finns inget bra med det kvar. Plus att jag gått upp i vikt igen, jävla skitvecka!
6 kommentarer:
men vad är det som har hänt vännen?
Jag vägar knappt säga vad det är efter att ha läst vad du gått igenom denna veckan...Jag kuggade min uppkörning...jag vet jag vet allas äger att det inte är så farligt o att det bara är att försöka igen men..det känns inte så lätt för mig. Jag kommer självklart försöka igen men jag är livrädd. om jag inte klarar det den gången vet jag inte hur jag kommer reagera, jag överdrev inte det som står om tabletterna jag satt med dom i hander o funderade över hur många jag skulle behöva ta...bara för att jag inte klarade det som många inte klarar första gången....är nog mycket rädd på grund av att jag reagerade så starkt som jag gjorde.
Vet du. jag tror du har för stora krav på dig själv....Det ordnar sig. Du hade väl kanske inte berättat för hela världen heller att du skulle göra den så då kanske det inte är så farligt men jag vet ju inte hur det ligger till med hur många som visste. Alla kan göra det och du har ju berättat att många av de su känner inte klarat första. Det du känner nu är bara "jag måste börja om" jag förstår- Hopplöshet. Det är bara att bryta ihop och gå vidare.
love you!
Nej de va inte så många som visste men tillräckligt många o det spelar inte så stor roll det är mest att jag är så beviken på mig själv att jag inte kunde klara det. Jag känner ingen som inte klarade de första gången vad jag vet faktiskt. Uppskrivningen var det väll ett par jag vet som gjorde om men inte uppkörningen. Och jag känner mycket att, helvette jag har redan lagt tillräckligt med pengar på det här körkortet, och att nu är det redan ett misslyckande för mig. Jag har väldigt svårt att glömma såna här misslyckanden ävenom jag vet att jag måste försöka. men just nu går det inte, om ett tag kanske. Love you to.
Det ordnar sig. Berätta istället vad du gjorde fel OCH dessutom så har du ju det i ryggmärgen tills nästa gång eller hur? Du kommer aldrig glömma det du gjorde fel på och därför kommer du klara det galant! Kämpa på!
Love
Han sa att jag hade dålig avsökning i korsningar och rondeller, inte utnyttjade trafiksituationen i rondeller o sen typ allmän trafikfara i korsningar. (vilket betyder att jag på grund av nervositeten tvekade så de blev ännu svårare o sen tog fel beslut mer än 2 gånger typ) Och det med korsningar visste jag att jag hade svårt för så jag kände mig inte redo för att köra upp men jag litade ju på pelle liksom. Och det är är rädd för är att det är inget litet småfel som går lätt att fixa, att det kommer ta tid för mig att få till detta. Love
Skicka en kommentar